mmiina

Happ, då har man vaknat, o som vanligt hinner man inte med så mycket mer än dusch, frukost o sminkning innan man ska iväg till wayne's för att servera latten, frappen o massa annat drick- o ätbart.
Idag är jag bitter o fylld me ångest. Vill verkligen inte jobba när det är sånt här fint väder!
Jag är ju soldyrkaren nummer ett. När ska man hinna jobba på brännan egentligen?
Borde ju vara olagligt o jobba i det här fina vädret..

Nu skippar vi ångestsnacket o allt neg.
Blev lite vin för min o Em's del igår, ibland undrar man om är lite halvalkis alltså..
Varenda del av mig njöt en aning för mycket redan efter ett glas vin.
Kände mig helt jävla återställd bara jag luktade på det fina rosévinet.
Skamligt vilken vinälskare man har blivit.
Rosé o sommar kan inte gå bättre ihop för övrigt!
Så nästa helg blir det repris, helt klart.

Nu blidde det jobbet för moi. Sen middag o morsdag- firande med familjen.

Nu så är man äntligen ledig, blogger's.
O på min lediga dag ska jag luncha med söta mamma, klippa mig o umgås me vänner.
Förhoppningsvis kan jag ta fina saab-bilen överallt också,
för mina ben orkar inte ta mig någonstans som är längre än 5 m bort.

Till helgen känner jag för lite fint rosévin, kanske lite plockmat, snyggt folk o gött humör.
Orkar jag styra upp något (stänger ju på lördagen..) så lär det väl troligen bli så för mig i helgen.
Lite halvsugen på utgång också, men det är ju jävla synd att man inte får åka runt i rollerblades på dansgolvet..
för det hade jag mer än gärna gjort nu när mina ben o fötter är storskadade.
Nog för att jag troligtvis hade brutit varenda ben i kroppen om jag ställde mig på ett par såna, men ändå.
Hade ju varit underhållande!

För övrigt så blir jag helt jävla knäsvag av en viss person nu för tiden..
yum.

Bara på några sekunder rasade min värld.
Bara på några minuter förlorade jag min bästa vän o mitt hem.
Leo o jag har gått skilda vägar, o jag kan inte sätta ord på hur jobbigt det är och hur äckligt jag mår.
Jag har domnat bort i hela kroppen av chocken o jag kan inte förstå att detta sker.
Våra kapitel skulle ju aldrig sluta skrivas..

Jag är medveten om att jag kommer gå vidare i livet.
Men vart börjar man, undrar jag nu?
Mitt liv befinner sig i två resväskor o jag har mer saker o hämta i lägenheten,
men jag orkar inte ta tag i allt det.
Jag vill inte kliva in i det hemmet jag kände mig lyckligast i o känna ren hat o ilska.
Jag åker bort ett litet tag nu, jag behöver rensa skallen.

Jag önskar jag kunde vakna nu o säga till Leo "Jag hade världens äckligaste mardröm.."
Jag önskar han kunde hålla om mig hårt o säga att allt kommer bli bra.
Jag önskar jag kunde göra honom lika lycklig som han gjorde mig.

Man kanske skulle ta o vara trevlig denna onsdagskväll o uppdatera lite..
Jag har varken tid eller lust för bloggen, men jag vågar inte riktigt släppa taget heller,
ja för alltid menar jag då.
Ibland är det skönt att kunna skriva av sig. Och det skulle väl vara ännu skönare om folk inte visste vem man var.
Så man kunde skriva alla rasistiska tankarna man hade inom sig,
så man kunde skriva något riktigt djupt utan att bli kallad mes sen osv osv..
Nä, man får väl nöja sig med att visa fejjan o skriva om lite annat skit istället. 

Det har väl hänt på tok för mycket sen jag uppdaterade sist,
men no worries ni slipper den där detaljerade o tråkiga Jag har gjort-listan.
Istället kan jag väl berätta att man sitter här i sin ensamhet uppe på knöppen o saknar Leo så det skriker om det.
Leobefinner sig på en solig strand nånstans i phuket, me jobbet då såklart,
o jag själv räknar dagarna,timmarna o sekunderna tills han befinner sig här på knoppen med moi.
Varför ska tiden alltid göra som inte vill?
Vill man att tiden ska stanna till lite så flyger timmarna/dagarna förbi..
Men vill man att tiden ska gå fort som fasiken så går allting i fucking slowmotion.
Gillar inte tiden alls nuförtin. Usch!

Med det sagt säger jag godnatt till er blogger's! Nighty!


Leahs namngivelse det här förresten..

Eftersom ni klickade er fram till min blogg
antar jag att ni är intresserade av min dag och här kommer är uppdateringen för er nyfikna:
Jag ligger hemma i soffan o försöker överleva magsjukan.
Har spytt sen klockan 2o.oo igår kväll o nu börjar jag fan bli less på det här.
Jag orkar knappt röra på mig, är dessutom jävligt hungrig men jag är för rädd att stoppa i mig något förutom cola, vatten o vätskeersättning.
Att vara illamående, och spy konstant är nog fan det värsta som finns.
Ska aldrig mer klaga på en snorig näsa. Hah.

Leo är ledig för en gång skull, o jag kan inte ens ligga o kramas med honom.
Vill inte smitta stackaren på hans lediga dag.
Nu är jag medveten om att han kan bli smittad ändå, men vi undviker alltför nära kontakt
i hopp om att han ska slippa magsjukan.

Well, förutom spyor,feber o magont händer det ju inte så mycket i vårt hem.
Leo är nere på en stanrunda medan jag försöker intala mig själv att jag snart är frisk
o att jag inte alls är på väg att dö. Usch o fy för lilla veklingen mig! kram.