....

Ja, men då satt man här igen då..
Detta var den tråkigaste lördagen i min livshistoria i alla fall.
Usch o fy helvete vilken onödig dag detta har varit.
Redan på morgonen visste jag att jag inte hade något inplanerat,
men jag hade inte större lust för något heller, så det gjorde inte så mycket.
Men fan! Sen när man insåg att man fick lust för att städa o greja i hemmet,
då fattade man hur illa läget var.
Nåja, jag fick ju några fönster tvättade i alla fall. Vuxenpoäng hej!

Nu är det inte många timmar tills jag får se min älskade Leo igen.
Åh, vad han är saknad, blogger's.
Nu när han kommer hem får han inte lämna mig på braaaaa länge.
Ska följa han vart han än går/åker. Ska vara hans lilla fästing, hoohoooo.

Sitter i mitt gamla rum i skrivande stund, o mamma passar upp på mig precis som förut.
"Vill du ha thé raring" "Är du hungrig?" La la la la..
Fy vad galet bra man har det hemma.
Varför drog jag hemifrån egentligen? Hah.
Galet skönt o vara hemma, jag älskar att få allting serverat :)

Love u long time..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback