mmiina

Man har friterat hundraåttio gånger ungefär, och aldrig har det gått så illa som igår.
Förutom maten som fritererades kom även min hand/arm med också.
Jisses vad ont det gör att bränna sig, jag som har bränt mina ben när jag var en plutt på 3-4 år
vet nu hur det är att bränna sig på både vatten och olja.
Förhoppningsvis har jag bränt färdigt mig för hela livet ut, jag har liksom fått nog!

Igår hann vi alla fall klämma i oss lite mat innan jag blev skjutsad till akuten,
snart tycker man att jag borde få ett eget rum där. Man är ju stamgäst där, trots allt.
Kanske skulle adressändrat dit istället, hah.
Slutskämtat, jag mår bra idag men har förbannat ont än idag.
Blir inga ärr, och det är man väl tacksam för.
En annan grej jag är tacksam för är att jag hann skydda mitt ansikte under explosionen.
Sen är jag grymt tacksam för att det gick som det gick, och att jag slapp tredje gradens brännskada.

Jag behöver bli ompysslad idag, så jag drar iväg en stund till min mamma.
Det är högra armen som är drabbad så jag kan inte göra särskilt mycket utan att det gör ont.
Finns så mycket disk, och så mycket plock grejer som behöver göras här hemma.
Men jag känner mig alldeles för handikappad för att klara av det själv.
Min finaste sambo får hjälpa mig sen när han är hemma från jobbet.
Kramar från en bränd mina.