mmiina

Bara på några sekunder rasade min värld.
Bara på några minuter förlorade jag min bästa vän o mitt hem.
Leo o jag har gått skilda vägar, o jag kan inte sätta ord på hur jobbigt det är och hur äckligt jag mår.
Jag har domnat bort i hela kroppen av chocken o jag kan inte förstå att detta sker.
Våra kapitel skulle ju aldrig sluta skrivas..

Jag är medveten om att jag kommer gå vidare i livet.
Men vart börjar man, undrar jag nu?
Mitt liv befinner sig i två resväskor o jag har mer saker o hämta i lägenheten,
men jag orkar inte ta tag i allt det.
Jag vill inte kliva in i det hemmet jag kände mig lyckligast i o känna ren hat o ilska.
Jag åker bort ett litet tag nu, jag behöver rensa skallen.

Jag önskar jag kunde vakna nu o säga till Leo "Jag hade världens äckligaste mardröm.."
Jag önskar han kunde hålla om mig hårt o säga att allt kommer bli bra.
Jag önskar jag kunde göra honom lika lycklig som han gjorde mig.