såhär ligger det till..
Faktum är att jag inte ser det här som världens undergång.
Jag har alltid varit mig själv, även i ett förhållande, jag har alltid vetat vem jag är och vad jag vill göra.
Och visst är det jobbigt att våra gemensamma drömmar kraschade, men jag har ju fortfarande egna drömmar o sträva efter.
Jag är inte den som ger upp när livet kommer med motgångar, tvärtom..
jag kämpar mig igenom så snart jag bara kan.
Och för er nyfikna själar, ni behöver absolut inte veta varför det gick som det gick..
Mina närmaste vet, och det räcker för mig.
Mina närmaste är de enda som även inte gottar i sig skvaller.. just nu i alla fall.
Det kanske låter som att jag reste mig upp efter en dag.
Men så var det absolut inte. Jag har bara inget mer o gråta över..
Jag har valet o deppa ihop eller gå vidare, o jag väljer det senare alternativet.
Enklare än så är det faktiskt inte!
Blogger's.. Nu gillar man Linköping dessutom! ah.. Jag älskar o leva.
jo men visst går det över..
det finns mycket som säger att jag inte borde göra det jag tänker göra idag.
Men jag har aldrig varit riktigt spontan i mitt liv,
har alltid tänkt till 4 ggr innan o sen gjort det "rätta",
nu skiter jag i all tänkande o gör det jag vill göra för stunden.
Jag behöver det. o jag vet att jag kommer må bra av det. Jag bara vet det..
Idag kan jag äntligen njuta av solen,
jag vågar skratta, jag vågar testa på allt som livet har o erbjuda mig.
Visste inte att även lilla känsliga jag kunde vara såhär stark.
Helt otroligt, o jävlar vad imponerad man själv kan vara.
Nu är det dags o greja med mitt hår, för snart är det lunchmöte med cheferna som gäller.
Det här kommer nog bli en fin dag det. Kram på er.
tom i skallen
Hemma i Falun just nu, o bor hos mina föräldrar.
Hela situationen att bo hemma ger mig ångest, för tillfället.
Men jag försöker vara positiv, modig o stark. Ibland lyckas jag bara inte.
Funderar på att åka tillbaka till Stockholm på onsdag o vara där tills jag måste tillbaka o börja jobba.
Känns som att jag vågar släppa allt det som sker runt omkring mig när jag inte är i Falun.
Här är varje liten gata bunden till Leo o våra gemensamma minnen.
Jag ska försöka klämma i mig lite frukost nu, sen ska jag ringa Helya o styra upp något.
Att sitta hemma o deppa ger mig absolut ingenting förutom svårare tider.
Kram på er.
the end..
Bara på några sekunder rasade min värld.
Bara på några minuter förlorade jag min bästa vän o mitt hem.
Leo o jag har gått skilda vägar, o jag kan inte sätta ord på hur jobbigt det är och hur äckligt jag mår.
Jag har domnat bort i hela kroppen av chocken o jag kan inte förstå att detta sker.
Våra kapitel skulle ju aldrig sluta skrivas..
Jag är medveten om att jag kommer gå vidare i livet.
Men vart börjar man, undrar jag nu?
Mitt liv befinner sig i två resväskor o jag har mer saker o hämta i lägenheten,
men jag orkar inte ta tag i allt det.
Jag vill inte kliva in i det hemmet jag kände mig lyckligast i o känna ren hat o ilska.
Jag åker bort ett litet tag nu, jag behöver rensa skallen.
Jag önskar jag kunde vakna nu o säga till Leo "Jag hade världens äckligaste mardröm.."
Jag önskar han kunde hålla om mig hårt o säga att allt kommer bli bra.
Jag önskar jag kunde göra honom lika lycklig som han gjorde mig.
happ då var molnen på besök..
o nu idag försöker jag göra allt för att inte somna i detta trista väder.
Jag hade en skön dag igår, satt o läste bok ute i solen som sagt,
det enda jag kunde klaga på var mina hundratals nysningar (pollenallergiker här..)
o sen att jag råkade bränna mig ordentligt. Vårsolen är ju livsfarlig!
Inte visste jag att man kunde bränna sig så lätt nu.. aj aj.
Nåja, fin färg fick man ju idag i alla fall..
Träningen går extremt bra med tanke på vilket uppehåll jag hade..
Imorse när jag pussade min karl hej då tog jag på mig träningskläderna o promenixade.
Att gå en promenad i stad o park innan alla vaknat o innan bilarna börjat spruta alla sorters äckliga avgaser
är tamigfan en härlig start på dagen.
Efter att jag powerwalkat litegrann begav jag mig till gymet o körde ett hårt pass.
Nu sitter jag här helt slut, o funderar på vad som skulle kunna slinka ner i min mage.
Tonfisk o keso kanske? Don'no.. min pastasallad blir det till middag i alla fall.
Nä! Nu ska det duschas o förhoppningsvis blir det lite lunch efter det.
åh härliga dag..
.. vakna upp tidigt till solsken
.. min snygga karl är tillbaka
.. jag ska morgonträna
.. jag är på himla bra humör
Idag är det tänkt att jag ska hinna göra en massa innan klockan slår sex.
Klockan sex kommer nämligen min gubbe hem o då ska vi äta middag ihop.
Härligt med sällskap vid matbordet igen!
Nu när Leo har varit borta upptäckte jag hur tråkigt det var att laga mat till sig själv.
O för att inte snacka om hur trist det var att äta själv..
Nej, tack Gud för sambolivet vettja.
Man kanske skulle dra på sig träningskläder o köra igång lite lugnt idag.
Var ju ett tag sen jag satte min fot på gymet nu faktiskt.
Wish me luck babe's!
....
Mamma va så tokgullig som följde mig hem o började skrubba som bara en mamma kan.
Alla fönster är tvättade, nästan alla rum ser fräscha ut.
Och det viktigaste av allt, jag slängde en hel del skräp.. Orkar inte samla på onödiga grejor.
Nu är det bara att hoppas att min Leo inte stökar ner så fort han kommer hem,
för då finns det risk att jag skriker o lämnar hemmet för gott.
Att leva ihop med en pojk är inte alltid det lättaste som finns!
Så, imorgon är min schnyggish tillbaka från Thailand.
Och jag sitter här o vet knappt hur jag ska bete mig..
Det pirrar i magen precis som i början av vårt förhållande,
o jag målar upp alla möjliga scenario's i min tokiga skalle.
Tänk så börjar jag verkligen storlipa på stationen?
Finns stor risk för det nämligen, jag är apkänslig nuförtin'.
Åh, jag får hoppas på att jag inte skämmer ut min karl.
Nu tänkte jag smyga iväg o greja lite i köket.
Vår diskmaskin ska in i veckan, o jag måste hitta ny plats för alla kastruller o stekisar.
Åh, är inte diskmaskin bland det bästa som finns? skulle tro det, va..
....
Detta var den tråkigaste lördagen i min livshistoria i alla fall.
Usch o fy helvete vilken onödig dag detta har varit.
Redan på morgonen visste jag att jag inte hade något inplanerat,
men jag hade inte större lust för något heller, så det gjorde inte så mycket.
Men fan! Sen när man insåg att man fick lust för att städa o greja i hemmet,
då fattade man hur illa läget var.
Nåja, jag fick ju några fönster tvättade i alla fall. Vuxenpoäng hej!
Nu är det inte många timmar tills jag får se min älskade Leo igen.
Åh, vad han är saknad, blogger's.
Nu när han kommer hem får han inte lämna mig på braaaaa länge.
Ska följa han vart han än går/åker. Ska vara hans lilla fästing, hoohoooo.
Sitter i mitt gamla rum i skrivande stund, o mamma passar upp på mig precis som förut.
"Vill du ha thé raring" "Är du hungrig?" La la la la..
Fy vad galet bra man har det hemma.
Varför drog jag hemifrån egentligen? Hah.
Galet skönt o vara hemma, jag älskar att få allting serverat :)
Love u long time..
Leo, kom tillbakaaaa..
Har nog aldrig någonsin haft jobbigare period, o den enda personen man behöver
prata med finns inte här i min närhet.
Fick mig att tänka på hur mycket han betyder för mig, han är ju inte bara min sambo
han råkar faktiskt även vara min bästa vän. Så nu får helgen gå fort som attan, tack!
Solen är på besök igen, här i Falun.
Man kanske skulle låtsas vara på bra humör, klä sig fint, sminka sig sött o ta sitt arsle ner till något fikaställe.
Väntar lite med att ringa runt till folk, ska först avnjuta en helsikes god frulle på balkongen.
Myspys liksom!
Jag hoppar in i duschen nu. Ni hittar mig på mammas balkong borta i Främby sen.
Kisses!
Hej då mössan, hej då vintern..
här får ni er uppdatering..
Man kanske skulle ta o vara trevlig denna onsdagskväll o uppdatera lite..
Jag har varken tid eller lust för bloggen, men jag vågar inte riktigt släppa taget heller,
ja för alltid menar jag då.
Ibland är det skönt att kunna skriva av sig. Och det skulle väl vara ännu skönare om folk inte visste vem man var.
Så man kunde skriva alla rasistiska tankarna man hade inom sig,
så man kunde skriva något riktigt djupt utan att bli kallad mes sen osv osv..
Nä, man får väl nöja sig med att visa fejjan o skriva om lite annat skit istället.
Det har väl hänt på tok för mycket sen jag uppdaterade sist,
men no worries ni slipper den där detaljerade o tråkiga Jag har gjort-listan.
Istället kan jag väl berätta att man sitter här i sin ensamhet uppe på knöppen o saknar Leo så det skriker om det.
Leobefinner sig på en solig strand nånstans i phuket, me jobbet då såklart,
o jag själv räknar dagarna,timmarna o sekunderna tills han befinner sig här på knoppen med moi.
Varför ska tiden alltid göra som inte vill?
Vill man att tiden ska stanna till lite så flyger timmarna/dagarna förbi..
Men vill man att tiden ska gå fort som fasiken så går allting i fucking slowmotion.
Gillar inte tiden alls nuförtin. Usch!
Med det sagt säger jag godnatt till er blogger's! Nighty!
Leahs namngivelse det här förresten..
....
jag föredrar o strosa runt på stan o träffa fint folk med gott humör.
Det är därför det har stått stilla här på min blogg,
men ibland har man tid för lite uppdatering, som nu.
Något annat som är osexigt är faktiskt mitt o L's hem.
Det är grymt ostädat o ser bara allmänt skabbigt ut.
Det är tänkt att vi ska vårstäda imorgon,
då jävlar ska t o m gardinerna rivas ner för lite fönsterputsning.
På tiden verkligen..
Annars kan jag väl meddela er att jag snart sitter i en bil på väg mot Norrköping,
ikväll är det dags o njuta av Dino Merlins underbara låtar nämligen.
Vi är ett schysst gäng som ska ses där i norrkans lokaler,
så man börjar ju längta faktiskt.
Men timmarna går ju så förbannat segt nu bara för det!
Well, det var allt för denna gång. Njut av denna ointressanta uppdateringen.