mmiina

Ni som läser min blogg vet att jag o Martina städar hem åt rika.

Igår gick vi som vanligt till ett hem, o allt gick väl bra tills vi nästan skulle gå hem.

I det här huset råkade vi höra ett pipande ljud en gång, o vi fick ganska snabbt veta att dom hade fått en ovälkommen gäst i hemmet. En mus.

Well, inget mer med det tänkte vi..

Man hörde lille musen varje fredag bakom väggarna nånstans.

Jag tog fram dammsugaren o skulle göra det fint i deras hem,

o när jag kommer till matbordet o ska dammsuga deras matta
så tycker jag att dammsugaren börja låta konstigt.

Tittade lite närmare o visst, ni gissade rätt.

Dammsugaren hade fått in musens lilla svans o jag höll på att döda lille krabaten.

(men to be fair så höll han faktiskt på att döda mig också med sin obehagliga närvaro)

Nu var det självklart inte meningen att han skulle fastna där.. men det gick bra.

Jag började skrika (inte som en typisk tjej som ni ser på film)
utan mer som en typisk galning ni kan se på film.
Jag skrek så mycket o kutade väldigt snabbt bort från rummet.

Martina kunde inte alls förstå vad det är som händer, o till slut lyckades jag få ur mig
"MUUUUSEN.. MUUUSEN.. JA SÅÅÅG MUSEN"

Martina flippade självklart hon med, o vi skrek i kör.

Nej men det var faktiskt inte allt.

Efter lite tittande på musen, så konstaterade vi att stackaren var död.

Han rörde inte sig. Och jag började då tycka att han faktiskt var söt, o d hela kändes sorligt.

Martina återgick till städandet, o jag tittade på lillen när han låg där helt fridfull.

Fotade han även, o plötsligt.. LYFTER MUSEN PÅ SITT HUVE'
o ger mig hjärtinfarkt nummer två. AHHHH. Samma visa igen.
Martina undrar vad fan som händer o jag förklarar.

Stackaren levde, men han var väldigt sjuk.

Misstänker att han hade tuggat i sig lite gift.

Så idag tänker jag på musen..  Vila i frid musen, hah!
O vi tackar Martina för sin stora insats som petade upp honom på sopspaden med sopborsten.
Jisses, vilken dag. Här nedan ser ni stackars lilla musen..