mmiina

Nu är jag inne på den fjärde dagen här i Stockholm,
o allt jag har hunnit med är en tripp till sjukhuset, lite gråt o en hel del vila.
Men det gör int mig nå, för jag får ändå tillbringa min tid med storasyster o
min älskade systerson.
Jag är en stolt moster,  o jag kan inte låta bli att växa av stolthet.
Elvin är den enda i mitt liv som jag aldrig har varit besviken på,
o så hoppas jag att det förblir livet ut. Jag ska då aldrig svika honom,
inte nu, inte någonsin.

Det var längesen jag var såhär rädd som jag är nu,
jag kommer troligen vara det ända till jag får besked från farbror doktor.
(Nu hoppas jag på ett bra besked, jag har lovat alla att tänka positivt)
Men det är inte alltid det lättaste, ialf inte när det handlar om en själv.

Nu avslutar jag här, jag vill inte ha en blödig blogg.