mmiina

Ibland kan jag känna att allt blir bara för mycket.

Allt som bara ligger på en hög o väntar på att bli uppklarat, bli utrett

o sen jag den som ska reda ut o som ska trassla ut.

Just nu orkar inte jag, det är då jag vill lägga mig i ett hörn o vänta

tills någon annan reder o trasslar ut det som finns inuti moi.

Sanningen är ju att ingen annan kan lösa saker o ting åt mig, o det är

jag ju medveten om även om det ibland är lättare att tro att någon annan skulle

kunna lösa saker åt mig.

Det sköna i det hela är att jag inte är ensam längre i mitt trassel,

jag har någon jag kan gå till o gråta ut hos, en som förstår o även

om han inte alltid förstår så försöker han. Och det uppskattas.

När allt blir tungt behöver jag inte säga något, jag kan lägga mig tätt intill

o bara vara trygg, hjälplös o svag.

(Det får man tydligen vara ibland.)

Det är då jag känner mig tryggare än någonsin o det är värt allt på denna jord,

för då ler jag inombords o det känns så himla bra.

Leo har lärt mig att jag inte behöver vara stark hela tiden,

jag får ligga o inte veta, jag får ligga still o gråta, jag får ta det

lugnt o bara vara även om det är svårt för det kan kännas förbjudet.

Det är svårt att ändra på ett inlärt beteende som funkat i ca 1o år,