mmiina

Nog är det väl vanligt att ha liten ångest innan flytt?
Ska jag helt plötsligt bli lite mer vuxen o leva ihop med en pojk?!
Är det min tur att bli den tjatiga flickvännen som klagar på strumpor o kalsingar som ligger på golvet?
Är det min tur att tjata på honom om toalettringen som ska fällas ner?
Är det min tur att bråka med killen om fjärrkontrollen?
(Han är lite av en zappoholic, byter kanal innan man ens hunnit fatta vad programmet handlar om)
Är det min tur att höra "Har du mens eller" varje gång jag blir förbannad?
Är det min tur att klaga på smutsiga disken som han inte alls bryr sig om?

Skulle jag tjata så ofta att jag inte orkar mer..
Så tänker jag sätta upp regler som - det som inte ligger i tvättkorgen tvättas ej.
Är inte toalettringen på plats kastar jag den i hans nylle, typ eller nåt.
Skulle vi bråka om fjärkontrollen ber jag min pappa köpa en alldeles egen tv till mig,
som han absolut inte skulle ens få titta på med ett öga, på eller inte på.
Har du mens eller -frågan skulle jag besvara så enkelt som
- Ja älskling, no sex today. Bite me!
Och smutsiga disken, kommer äta från papperstallrikar om det så behövs,
tills han plockar upp efter sig o diskar våra tallrikar.

Skämt osidå, det ska bli kul att flytta ihop med min fina L'.
Jag längtar på riktigt :) Kram på er.