Ett jävligt deppigt inlägg..
Snart har jag fått världens ångestattack o så ligger jag väl på golvet i rummet
o grinar tills jag somnar.
Jag hatar såna här dagar, men det här me sömnen kommer ikapp mig.
Jag blir så utmattad att jag verkligen tycker synd om mig själv(hur patetiskt det än låter),
sen blir jag arg, ångesten smyger sig på, jag grinar o förbannar allt möjligt.
Ikväll sover jag utan Leo, ska upp med tuppen o städa Scanias golv.
Känns fruktansvärt konstigt att sova ifrån han nu, vi har ju sovit ihop sen
en månad tillbaka nu. plus några nätter till..
Vem ska nu väcka mig mitt i natten när jag har somnat framför tvn?
Vem ska nu morgonpussa mig?
Vem ska nu busa med mig?
Tänkte sätta på en bra rulle nu o försöka lägga mig i tid.
Tur att man är bakis, brukar gå att sova då faktiskt..
Man kanske skulle bli alkoholist?